Vad är det för fel på folk?

På vägen hem händer en bisarr sak. Jag går på trottoaren och lite längre fram går en karl i 40-års åldern och leder en cykel samt en kvinna i 30-årsåldern bärandes på ett barn. Som man skulle kunna föreställa sig så tar dessa människor upp hela trottoaren, och trots det att mannen vänder sig om och tittar rakt på mig så fortsätter de i EXTREMT sakta mak framåt samtidigt som de vältrar sig över hela trottoaren. Jag tänker inte så mycket på det utan går ut på gatan en liten bit för att komma runt söndagspromenerarna. När jag kommit förbi dem hör jag plötsligt mannen säga "Nämen FÖRLÅT för att jag gick IVÄGEN, verkligen URSÄKTA". Sedan börjar kvinnan sjunga; "I'm in your way, but you can please go away".

Är det verkligen bara jag som anser 80% av befolkningen vara helt efterblivna?

It's compliated

Nu är jag och L officiellt ihop. M tycker att det är lite sådär. T med. Men vad kan man göra? Vissa saker är ju ment to be, och det som syns på facebook är ju verkligheten, eller?

Fuck yeah, säger L.

Nothing falls like London rain

Så var en weekend i min favoritstad bokad, november månad bär det av. Vi är ute i god tid eftersom biljetterna blev så billiga om man bokade nu. Fyra härliga flygresor att se fram emot inom loppet av ett halvår. Yeah yeah, whatever. Eller?

Tankar irrar, tankar irrar. Men det är ju massor av människor som flyger varje dag. Det är ingen fara. Eller? Efter den horribla landningen på Arlanda när vi kom hem från Grekland så kommer jag verkligen få bita ihop. Inte bryta ihop och mumla att vi kommer att dö hela stigningen så att folk runtomkring obekvämt börjar skruva på sig. Inte heller gråta så att flygvärdinnan kommer fram och frågar hur jag mår med ett oroligt uttryck i ansiktet, som förra gången jag flög till London.

Jag är ju cool. Eller?

So you think you can dance?

Jag och T ser på So you think you can dance. Nyss kom ett riktigt geni på audition. Han hade dreadlocks ner till midjan, vägarbets-oreange hår, skepparkrans, 70-talsutvsvängda baggy jeans och kaftan. Han hade hittat på en egen dancestil som han kallade electro; vilken var en blandning mellan eurodance och hur man dansar på en ravefest. När domarna sedan kritiserade hans dans sa han att han inte hade kommit dit för att bli kritiserad.

I <3 trash TV.

Några ord om midsommar --> jävligt askul, vi firar midsommar varje helg från och med nu.

I don't think you're ready for this jelly...

Is my body to bootylicious for ya baby? Är den det, vavava? Här sitter jag och försöker vara en strong, independent woman. Det går sådär. Jag viftar lite med ena fingret och rycker med huvudet från sida till sida, men det ser mest ut som att jag har ticks. Jag tror att jag är för vit för att vara cool. Konstaterat.


Idag försökte en kvinna vippa mig rakt ner i kullerstenen mitt på torget. Hon sneddade in framför mig, lika plötsligt som en hagelskur. När jag svärandes försöker undvika henne ser hon på mig med en blick så disträ att jag villa falla ner död till marken av uttråkning. Jag lät henne passera, för den här gången.

Igår var jag hos Näjja en sväng. En ganska lång sväng. Hon lärde mig hur man planterade hirs, hur man planterar ärtor hade jag redan koll på. Sedan försökte hon hetsa mig att sticka in handen i buren för att mata våra gröna barn. Men jag vägrade. Genom gallret får räcka för tillfället. De bits ju! "Jag är mer en kattmänniska" förklarade jag, "som om de inte bits" sa Näjja. Hon är så vis. Efter några timmars snack om allt från otäcka partytricks till obehaglig saft av olika slag skjutsade M hem mig. Han är lite som min sugar daddy. Fast han vet inte om det än.

Idag hämtade jag ut min mini. Den är liten. Den är rosa. "Ungefär som du när du har rouge på dig" tyckte T. Han måste lära sig att tänka innan han talar. Jag ser den där på soffbordet. Den blänker till lite grann, ropar på mig att ta på den, att smeka dess glansiga, lena chassi. Och jag gör det. Med glädje. K talade om för mig att hon sett ett program igår som handlade om folk som blev kära i saker; Eiffeltornet, empire state building, ett staket. Jag hånade dem, såg ner på dem. Men det var då, en svunnen tid. Efter klockan 15.00 förändrades allt. Jag blev kär. I ett objekt. Outsiders någon?