I don't think you're ready for this jelly...

Is my body to bootylicious for ya baby? Är den det, vavava? Här sitter jag och försöker vara en strong, independent woman. Det går sådär. Jag viftar lite med ena fingret och rycker med huvudet från sida till sida, men det ser mest ut som att jag har ticks. Jag tror att jag är för vit för att vara cool. Konstaterat.


Idag försökte en kvinna vippa mig rakt ner i kullerstenen mitt på torget. Hon sneddade in framför mig, lika plötsligt som en hagelskur. När jag svärandes försöker undvika henne ser hon på mig med en blick så disträ att jag villa falla ner död till marken av uttråkning. Jag lät henne passera, för den här gången.

Igår var jag hos Näjja en sväng. En ganska lång sväng. Hon lärde mig hur man planterade hirs, hur man planterar ärtor hade jag redan koll på. Sedan försökte hon hetsa mig att sticka in handen i buren för att mata våra gröna barn. Men jag vägrade. Genom gallret får räcka för tillfället. De bits ju! "Jag är mer en kattmänniska" förklarade jag, "som om de inte bits" sa Näjja. Hon är så vis. Efter några timmars snack om allt från otäcka partytricks till obehaglig saft av olika slag skjutsade M hem mig. Han är lite som min sugar daddy. Fast han vet inte om det än.

Idag hämtade jag ut min mini. Den är liten. Den är rosa. "Ungefär som du när du har rouge på dig" tyckte T. Han måste lära sig att tänka innan han talar. Jag ser den där på soffbordet. Den blänker till lite grann, ropar på mig att ta på den, att smeka dess glansiga, lena chassi. Och jag gör det. Med glädje. K talade om för mig att hon sett ett program igår som handlade om folk som blev kära i saker; Eiffeltornet, empire state building, ett staket. Jag hånade dem, såg ner på dem. Men det var då, en svunnen tid. Efter klockan 15.00 förändrades allt. Jag blev kär. I ett objekt. Outsiders någon?