Tror du att du kan dansa eller?

I onsdags var L hemma hos mig. I ett svagt ögonblick hade jag lovat att baka dumlemuffins åt henne. Hur tänkte jag? Och hon har ju minne som den där elefanten i Djungelboken också. Hon åt tre stycken, så goda måste de ju ha varit. Vi såg på Jerry Springer som vanligt. Vi såg på Bachelorett som vanligt. Gissade rätt på vilka män som skulle få rosor som vanligt. Word.

Nu är det en himla massa födelsedagsfirande inbokat. Sedan en viss inflyttningsfest på lördag. Det ska bli kul. Kanske kan man följa med ut den här gången också. Om det nu blir utgång vill säga.

Imorgon blir det kanske minigolf och Texas Longhorn. Så sjuklig gott. Obehagligt gott. Jag tänker varje gång att jag ska testa något nytt. Sen sitter jag där. Med menyn. Så slår det mig plötsligt. Revbensspjällen är ju underbara. Sen spikar vi det som vanligt.

EMD och TAB

Idag har varit en relativt ointressant dag. Det har varit grått och duggat hela dagen och jag var hungrig redan klockan nio med 2½ timme kvar till lunch. Men sedan kom en highlight. Plötsligt utbrister E att hennes dator fått cp-ryck (ännu ett något bortglömt ord med stort användningsområde). Muspekaren går bananas över hennes skärm och markerar allt möjligt; surfar in på hennes facebook och försöker radera hennes mail. Genast vänder hon sig om och anklagar av någon outgrundlig anledning T för hela händelsen eftersom de är inne i samma system samtidigt. T lämnar systemet och sitter blickstill, men E:s dator blir inte ett dugg bättre. Det verkar inte finnas något annat att göra än att trycka på den stora runda knappen. Plötsligt inser E att örat på hennes kaffemugg trycker ner Tab-tangenten. Gudars.

En annan sak som gör mig lite gladare såhär i gråa tider är att EMD har fått inbrott på sitt hotellrum. Jag skulle vilja skicka ett stort tack till inbrotttjuven som stal material som de jobbat på i åratal. Men jag kan inte riktigt bestämma mig för om tjuven var så trött på deras skit att denne bestämde sig för att göra alla en tjänst en gång för alla, eller om denne var avundsjuk på EMD:s extrema låtskrivartalanger och bestämde sig för att göra låtarna till sina. Jag gissar på det förstnämnda. I vilket fall som helst så är jag tacksam för att EMD-killarna inte var tillräckligt brighta för att göra en backup på sina saker samt att någon äntligen tog saken i egna händer.

Nu avfärd till Da Hood - Finspång.

I was made for loving you baby

Idag har jag lyssnat på 10 olika versioner av denna låt med KISS - don't ask why.

Jag har också kommit fram att vissa gamla dängor till skällsord används alldeles för sällan. Kötthuvud och cp-barn är exempel på sådana.

Ikväll är det Bachelorette och det ska ingen få störa. Jag och T ska poppa poppisar och titta på det som FAN! T suckar och stånkar när jag säger att jag vill göra en aktivitet tillsammans och det är denna aktivitet jag syftar på. Sen när det väl kommer till kritan ber han mig förskräckt att ropa efter honom när reklampausen är slut eftersom han måste gå på toaletten. När jag missar det gormar han förnärmat "Jag hör ju vinjettmusiken, varför säger du inte till". Det är min man det.

Fast trash TV borde ju egentligen avnjutas med L.

REA

Det var vad jag fann på stan idag. En del klipp vill jag lova. Har inte ens orkat packa upp påsarna ännu. Det är ju handlandet som är roligt. Shopoholic? Självklart, vad trodde du?

Nu är man sådär fint klibbig, som man bara kan bli en kvav torsdag i juli. Det spelar liksom ingen roll att man duschar, det klibbiga finns kvar. Jag älskar värmen, men jag hatar att vara klibbig.

T och jag drack varsin juice från Naked juicebar, herregud i sin himmel vad goda de är. Sedan påpekade T för mig att jag var en typisk Linköpingsbo. Anledningen till detta var tydligen att jag vägrade äta glass någon annanstans än på Bosses. Jamen, jag tar ju alltid mjukglass och den är ju tusen gånger godare där! Men jag gillar ju Ben & Jerrys också, och GB glass.

Tänk dig själva att du är i en öken. Törsten ökar med varje steg du tar, snart orkar du inte mer. Plötsligt ser du en glassdisk där borta i öknen (förmodligen en hallucination, but still). Du kan knappt bärga dig, du använder dig av alla de sista krafterna som du har kvar för att orka nå fram. När du precis når fram, står där framför den iskalla glassdisken (fråga mig inte var elektriciteten kommer från) och då, DÅ inser du att det är SIA glass eller någon annan skit.

GB for the win.