Veliga pensionärer.

Vad hände med mitt väder? Jag kallar det mitt eftersom det kändes som mitt. Så himla mitt i prick. Som om vädergudarna en morgon stod utanför min dörr när jag skulle bege mig till jobbet och frågade; "Linda hur vill DU att vädret ska se ut de närmsta dagarna?". Mitt enkla och simpla svar skulle vara: FÖR varmt. Japp. Jag vill att det ska vara alldeles för varmt! Det ska vara så pass varmt att:

1. Man undrar om man kommer överleva dagen ens om man vistas i skuggan.
2. Man tror man går in i en vägg när man kommer utanför arbetets luftkonditionerade rum.
3. Man inte klarar av något annat än att glassa runt i bikini på stranden med en glass i käften.

Hur kan jag klara av all denna önskade hetta? Jo jag ska berätta en hemlis; jag är inte som alla gnälliga pensionärer som klagar på att det är för varmt. Okej, man kanske skulle kunna ha lite överseende med detta. Att det är jobbigt när det är 31 grader varmt om man är gammal. "Nu behöver det verkligen regna, luften skulle behöva rensas ur, å så alla dessa skogsbränder...". Fine, jag har en gnutta förståelse. Men så kommer den dagen då man blickar upp mot himlen och så får man en regndroppe i ögat. Nu måste de väl ändå vara glada, alla stackars överhettade gamlingar!? Men ack vad skenet kan bedra. "Är det inte tråkigt här i Sverige, sommaren regnar då alltid bort".

Så fort man kommer över 60+ så händer någonting med en, ni kanske tror att ni aldrig kommer hamna där, men det kommer sakta men säkert krypandes. Det kommer infinna sig där som en gammal vän. Gnälligheten. Gnäller man för att man är pensionär eller är man pensionär för att man gnäller? Ge mig gärna ett svar på denna fråga. Eller är det kanske som att be någon konstruera en evighetsmaskin? Antagligen.

Idag har det regnat i alla fall. Enda dagen jag inte har med mig paraply. Jag har för fan alltid med mig paraply. Självklart regnar det just den dagen jag faktiskt glömmer det hemma. Varför blir jag ens förundrad över detta fenomen?


Okej that's it. Over & out.